Ljus i mörkret

Om du går förbi en kyrkogård en kväll under allhelgonahelgen kanske du först inte ser dem. Men plötsligt, ett varmt litet ljussken som lyser upp i mörkret, och titta där, ett till, och ett till. Snart kommer du märka att det skimrar av glittrande lågor över hela kyrkogården. Överallt står det små ljuslyktor som lyser upp över gravstenar och minneslunder. Att tända ljus för någon som har dött tycker många är ett finns sätt att minnas den personen, och samtidigt som det kan kännas sorgligt så är det något med ljusen som gör att det kan kännas varmt och hoppfullt också. Alla som vill kan gå till en kyrkogård och tända ljus.

Jesus sa:

”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

(Sid 170 i Barnens Bästa Bibel)

Några ord till den jag saknar

Ibland kan det vara skönt att få dela med sig av sina tankar och känslor om någon som en tänker mycket på som inte lever längre. Genom att prata med någon, eller genom att skriva ner sina tankar och känslor i en dagbok eller så. Kanske kan de här tre meningarna vara en start:

• När jag tänker på dig känner jag med ledsen för ….
• När jag tänker på dig känner jag mig tacksam för …
• När jag tänker på dig känner jag mig glad för …

Helgon

En av dagarna i allhelgonahelgen är alla helgons egen dag, deras särskilda minnesdag. Ett helgon är en människa som gjort eller sagt saker i sina liv som hjälpt många andra att förstå mer om hur Gud är, och på olika sätt fått många att känna och tro att Gud verkligen finns.

Lucia, hon som kommer med ljus i håret i den mörka morgonen den 13 december, är ett helgon. Hon levde för ungefär 1700 år sedan, och trodde på Gud och på Jesus fast att det var förbjudet där hon bodde. Hennes mod att stå för det hon trodde på inspirerade många människor efter att hon dött, och till slut blev hon helgonförklarad och började kallas Sankta Lucia.

Just helgon hör framför allt kristendomen till, men särskilt heliga personer finns inom väldigt många av världens religioner.

Fundera över:

• Vilka du inspireras av och ser upp till? Vilka är de människorna? Vad får de dig att känna?

Livsviktiga känslor

Har du tänkt på att alla du möter i Barnens bästa bibel verkar känna en massa saker. De har fullt med känslor i sig, av alla möjliga slag! Det är inte så konstigt egentligen. Berättelserna handlar ju om människor som är som vi, och vi känner ju också en massa saker, hela tiden. Ibland känner vi extra starkt. Det är väl då vi till exempel skakar av gråt, koka av ilska eller sprudlar av glädje och så där. Och ibland känner vi oss mer så där småledsna bara, kanske lite småsura eller på gott humör i största allmänhet.

Känslor är livsviktiga. De hjälper oss så att vi förstår vad vi längtar efter och vill, och vad vi behöver göra.  Och de hjälper till att visa sådant vi tänker och känner så att andra människor kan förstå det. En del känslor kan vara jobbiga att ha inuti sig.  Det kan vara skönt att prata med någon om det i så fall, det känns ofta lättare då. Och det är skönt att veta att också den allra starkaste av känslor lugnar ner sig så småningom, även om det inte alls känns så från början.

Det är många som har funderat på vilka känslor som är de vanligaste för oss människor. Och det verkar faktiskt som att det går att ringa in några extra självklara känslor, grundkänslor som vi har i oss ända från födseln:

Glädje. Intresse. Förvåning. Avsmak. Avsky. Ilska. Sorg. Rädsla. Skam.

Alla de här känslorna finns nog i Barnens Bästa Bibel, när man tänker på saken. Och säkert flera andra också!

Känslokarta

Rita upp en känslokarta, individuellt eller gemensamt. Skapa ett landskap med nio delar, de behöver inte vara lika stora eller så, men varje del får representera en av grundkänslorna.

I samband med att ni läser berättelserna funderar ni tillsammans på vilka känslor ni tycker personerna i berättelsen verkar känna. Notera på kartan, och resonera tillsammans över vad som ligger bakom känslorna, och hur det kommer sig att de ändras om de gör det. Så mycket som känns bekvämt kan en förstås koppla upp egna känslor mot de som finns i berättelserna. Det kan vara skönt att spegla sig själv i andra. Men lika skönt att slippa. Här finns också en färdig känslokarta att ladda ner, eller inspireras av:

Här finns en lista med förslag på berättelser där grundkänslorna verkar finnas med:

Glädje: Änglarnas lovsång över herdarnas äng, i stallet, vilan på den sjunde dagen, lovsång efter flykten genom havet, Talitha Koum, änglarnas budskap i den tomma graven, när Jesus visar sig för lärjungarna

Intresse: De tre vise männen, den rike mannen som frågar om vad som ger evigt liv, alla som lyssnar på Jesus innan brödundret.

Förvåning: Brödernas återförening i Egypten, Pilatus inför folkets val, Emmausvandrarna.

Avsmak: Kanske prästen som går förbi den skadade mannen? Människorna med stenar i handen inför kvinnan som anklagas för äktenskapsbrott?

Avsky: Kain gentemot sig själv kanske? Brödernas känsla för lillebror Josef? Moses känsla när han ser en ur sitt folk misshandlas. 

Ilska: Kains ilska. Esaus ilska. Jesus ilska på dem som vill hejda barnen. Folkhopens ilska på borggården hos Pilatus.

Sorg: Noomi i sin ensamhet, Talitha Koum, den svåra stunden på Golgata.

Rädsla: Josef i brunnen, Hagar i öknen, föräldrarna som tappat bort 12-åriga Jesus, kvinnan som anklagas för att ha syndat, Jesus i Getsemane

Skam: Adam och Eva som ätit av frukten, kvinnan som påstås ha syndat, Petrus som förnekat.